Inledning av ämnet: min egen relation till strokevård
Sedan flera år innan jag började läsa till sjuksköterska, uppstod ett intresse för just neurologi. Detta innefattar såväl studiet av den friska som den sjuka kroppen. Under första terminen på Högskolan i Borås, drabbades min morfar av Mb Parkinson, några månader senare fick han två stroke och flera TIA och det var uteslutande på grund av detta som jag på månatlig basis började skänka 100 kronor till Hjärnfonden såsom i alla fall ett litet forskningsbidrag.
Under sjuksköterskeutbildningens första termin hade vi en kurs i människokroppens anatomi och fysiologi. Efter de inledande föreläsningarna om kroppen i mikroformat på cellnivå, följde studier av hjärnan och nervsystemet. Redan fem minuter in i föreläsningen så var jag helt uppslukad av ämnet! Och längre fram i utbildningen då vi den tredje terminen inför första sjukhuspraktiken läste delkursen som gick under namnet "Omvårdnad vid sviktande hälsa I och II", vilket kort och gott var patofysiologi. Föga förvånande för mig själv var att föreläsningarna om neurologi var de som engagerade mig allra mest och jag slukade såväl obligatorisk kurslitteratur som referenslitteratur.
Dessutom, i mitten av min tredje termin drabbades jag plötsligt av epilepsi - mitt under en rond på min praktikavdelning så föll jag ihop och började krampa. Därefter minns jag inte så mycket mer än att jag dagen efter vaknade på IVA med ont i halsen vilket jag inte förstod orsaken till men det hade orsakats av att jag legat nedsövd i respirator. Idag är jag 100 % friskförklarad men vägen hit har inte varit vare sig kort eller enkel och med erfarenheten av att vara patient kan jag bidra med en extra dimension av empatisk föreställningsförmåga gällande en patients hälsohinder i hennes livsvärld.
Som uppvuxen i en familj där vi antingen är sjuksköterskor/läkare eller pianister är ämnet kring användandet av musik som hjälpmedel, i detta sammanhang gällande strokevård ett ämne som mitt hjärta klappar alldeles särskilt för.
Varför använda musik i rehabiliteringen?
Musik, påskyndar rehabiliteringen för den som drabbas av en stroke och dessutom ökas möjligheterna att bli så återställd som möjligt. Dessa ord kommer från Christian Blomstrand, professor i neurologi med stroke som specialitet.på Sahlgrenska akademin.
Professor Christian Blomstrand, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Om man som läkare bara ger medicin har man inte nått ända fram. En patient måste också få glädje och förhoppningar, poängterar han.
Jag hade nyligen förmånen att få en pratstund med professor Christian Blomstrand, som sedan många år är en god vän till min familj, om olika uttryck för kultur som rehabiliteringsredskap. Blomstrand anser att det är att göra begreppen alltför snäva om man gör en skarp distinktion genom att hävda att rehabilitering endast skulle handla om att återfå drabbade kroppsliga funktioner. Det rör sig precis lika mycket om att öka möjligheten till patientens självständighet och därmed även delaktigheten i samhället.
– Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att jag funderar på om det inte egentligen är en fråga om demokratiska rättigheter, säger Blomstrand, vidare.
Strokeförbundets logotyp: Målsättningen med rehabiliteringsarbetet för strokepatienter är en strävan efter att han/hon ska bli så återställd som det är realistiskt möjligt, att från liggande hjälpberoende gå till att bli mobiliserat uppegående.
Vad händer i kroppen när vi lyssnar på musik?
Precis som författarna bakom studien, var Blomstrand och jag rörande överens om att resultaten i hög grad klart indikerar att musiklyssnande har en mycket god effekt för dessa patienter. Blomstrand betonar vikten av att aktivera hjärnan, genom att musiklyssnande kan fungera som en viss kompensation, för hur avsaknaden av fysisk aktivitet sänker patientens allmäntillstånd, vilket i sig förlänger rehabiliteringsperioden. Vidare visar ännu nyare forskning, som gjorts vid Sahlgrenska-akademin vid Göteborgs Universitet, att hjärnan i ännu större utsträckning än vad man tidigare har trott, har kapacitet att få tillbaka och ha kvar funktioner, bara under förutsättning att hjärnan tillförs nog med stimuli.
Christian Blomstrand är även ordförande i styrgruppen på "Stroke Centrum Väst" (SCV), som arbetar med att stärka såväl forskningen som sådan liksom de finansiella resurserna för strokeforskning. Stort fokus i Västra Götalandsregionen är även att utveckla nya och till och med bättre behandlingsmetoder. Professor Blomstrand säger även att han hyser gott hopp om en ökad och vidare spridning av kunskap kring strokerehabilitering och vad man kan uppnå genom nyttjande av musik, såväl genom att lyssna som stimulans och avkoppling, som att sjukgymnaster kan använda musik som inspiration och motiverande faktor i fysisk träning (mer om detta längre fram i artikeln). Liknande fenomen hur musiken har en unik påverkningsförmåga på oss, vare sig vi är friska eller sjuka, är ju det faktum att många kärlekspar när en viss låt spelas i radio, säger "älskling, de spelar vår låt!"
Stor del av musikens kraft är just det faktum att väcks många känslor till liv och processer kommer i rörelse inom oss. På detta sätt kan därmed musik ha inflytande på den läknings- och rehabiliteringsprocess som strokepatienten måste ta sig igenom. På samma sätt kan lugn musik användas i avslappnande syfte, för såväl den som till exempel haft en stroke precis som för den stressade karriärkvinnan/mannen som måste hitta ett "andningshål" för att inte krascha rakt in i väggen mot en garanterad utbrändhet. Den per automatik påverkan som musik har på var och en av oss, som vi hör spelas, oavsett, är ju ett faktum som många av oss instämmer i, hur en viss låt kan göra en på särskilt gott humör, få en vilja att knäppa med fingrarna eller stampa takten, kanske till och med att man gör det utan att man är medveten om det, precis som något helt annat musikstycke kan väcka svåra minnen till liv och göra en ledsen, upprörd eller på ett ögonblick göra oss på dåligt humör.
Hur kan vi införa musik i strokevården?
Denna omedvetna påverkan av en viss musik går att direkt applicera på strokerehabilitering på samma vis som exemplet gällande sjukgymnastikträning. "Rätt" tillämpat är musik något som, precis som andra uttrycksformer av kultur ger fantastiskt rika möjligheter och bra odds för återhämtningen.
Ronnie Gardiner vid ett besök på i Sverige 2008 då han föreläste om RGRM-metoden. I Youtube-klippet nedan så visar Gardiner hur tillämpningen av hans terapimetod ser ut i praktiken: http://www.youtube.com/watch?v=nG1jjAl7e5Q
En terapiform som utvecklats av jazztrummisen Ronnie Gardiner RGRM (Ronnie Gardiner Rhytm & Music Method som lämpar sig mycket väl för såväl äldre och sköra patienter liksom för strokedrabbade patienter, har , och denna terapi går ut på att patienten får trumma olika rytmer, individuellt anpassade enkla eller komplicerade rytmer vilket fungerar som stimulans av hjärnan och dess minnes- och tankeförmåga. Dock kvarstår det faktum att varför det fungerar så här, det vet man faktiskt inte, men det är tydligt att människan verkar behöva just rytmer för att uppleva välbefinnande.
För att återgå till mitt samtal med professor Christian Blomstrand så talade vi om hur vi som är yrkesverksamma i sjukvården rent praktiskt kan föra in musikmoment i det löpande avdelningsarbetet. Han menar att det vore önskvärt om en större andel av all sjukvårdspersonal upplyste och gav information till patienter och anhöriga i högre grad får möjlighet att nyttja det tillgängliga kulturutbudet. Det kan handla om dels att erbjuda patienten att låna en cd-spelare där man har ett varierat utbud av skivor i olika musikgenrer som han/hon kan lyssna på för sig själv med hörlurar och därmed skapa en egen "liten bubbla" där patienten kan stänga av omvärlden och gå in i sig själv och släppa lös alla inneboende känslor, I ett dagrum ska man även kunna erbjuda att lugn bakgrundsmusik spelas, t.ex. under måltiderna, vilket på ett bra sätt kan minska fokuseringen på de problem som patienten kan lida av i en sådan situation, såsom att skära maten, föra gaffeln till munnen, hålla i ett glas, för att ge några exempel. Om det då spelas exempelvis lugn klassisk musik som är bekant för en, leds man omedvetet in i det lugna tempot och man kan känna hur man nynnar med i huvudet.
Vid ett besök på en stroke/geriatrisk avdelning i Avesta spelar här orkestern "Dalasinfoniettan".
Ett annat sätt att implementera musik på en vårdavdelning är att erbjuda avslappnings- eller lättare sjukgymnastik i grupp, där musiken anpassas efter aktiviteten och så att önskemål kring musikval tillgodoses i möjligaste mån. På detta vis används rehabiliteringsarbetet på ett optimalt vis där allt fokus ligger på att vi som omvårdnadspersonal bidrar med hjälp och uppmuntran till den strokedrabbade. Den som har fått en stroke får lätt att känna resignation, leda och hopplöshet. Som funktionellt redskap i en strokerehabiliteringsprocess, kan mer eller mindre alla existerande uttrycksformer för kultur, förutom musicerande och musiklyssnande, ge positiv stimulans. Blomstrand menar att alla former av kultur som innebär sociala sammanhang, kan fylla viktiga funktioner och vara ytterst givande för såväl kropp som själ för en strokepatient. Han menar att även en teaterpjäs, uppläsning av en ljudbok, opera- eller balettföreställning, ja till och med ett stand up-framträdande kan fungera som gynnsamma "rehabiliteringshjälpmedel" vilka ger ett driv till att förbättra andra funktioner som nedsatts till följd av stroken.
Avslappningsövningar i grupp i Stenungsund publicerades i Stenungsundsposten 2011 och jag har fått tillstånd att använda bilden här.
Resultat av en finsk studie om musiklyssnande i rehabilitering.
I Finland gjordes en mindre studie som presenterades 2008 där strokepatienter slumpmässigt delades in i tre grupper då de skrevs ut från sjukhuset, enligt följande: En grupp där var och en fritt fick välja vilken musik de ville och dessa patienter uppmanades att lyssna minst en timme om dagen. Sedan delades resten av patienterna in i dels en språkgrupp där patienterna på motsvarande vis som musikgruppen anmodades att lyssna på inlästa böcker och resten av patienterna utgjorde endast en kontrollgrupp som varken anmodades att lyssna på musik eller ljudböcker. Parallellt med musik eller ljudböcker (gäller även kontrollgruppen) fick samtliga patienter traditionell omvårdnad och uppföljning av sin stroke. Det gjordes t.ex. kognitiva test med bestämda tidsintervall (3 och 6 månader) av minneskapacitet och koncentrationsförmåga. Därutöver fick patienterna svara på hur de upplevde livskvalitet och humör och det var önskvärt att de i största möjliga mån kunde jämföra dessa faktorer med hur livet såg ut innan stroken. Redan vid uppföljningskontrollen efter tre månader framkom det i studien att musikpatienternas verbala minne förbättrats med 61 % medan siffran för ljudbokspatienterna var 18 % samt 29 % för kontrollgruppspatienterna (placebogruppen). Musikpatienterna själva angav att de inte upplevde så stor försämring av koncentrationsförmågan jämfört med innan deras stroke. Därutöver nämnde majoriteten av dessa patienter även att de kände sig mindre deprimerade och inte led anmärkningsvärt av ångest och insomnia.
Under mitt givande samtal med Professor Christian Blomstrand berättade han om studien och han beskrev de fakta som han själv tagit del av gällande denna förhållande lilla finska studien. Blomstrand kunde dock tyvärr inte erinra sig något exakt antal på deltagande patienter och i mitt researcharbete för detta inlägg har jag funnit olika resultat, nämligen dels 18 och 35 patienter, och Blomstrand sade att antalet patienter var runt 20 personer.
Det är sålunda ingen nyhet och föga förvånande är det ju att "rätt" musik kan hjälpa den strokedrabbade i rehabiliteringsarbetet. Det gäller såväl intellektuell och språklig hjärnstimulans kopplat till minne, koncentrationsförmåga och uttrycksförmåga precis som musiken kan fungera som ett rent praktiskt hjälpmedel och som en "sporre" i de ofta ansträngande fysiska rörelser och övningar som sammanställts av en sjukgymnast, vilket ökar patientens "kämparglöd" så att han/hon strävar vidare, vidare, vidare så att gränsen för den fysiska kapaciteten töjs allt mer. Det är inte någon enkel uppgift för mig, att formulera en sammanfattad och tydlig, ej för omfattande, presentation av de forskningsfynd. Uppenbara fakta på många håll visar att musik är betydelsefull och viktig inom fler områden än vad gemene man förställer sig.
Musikens läkande kraft utifrån sakliga fakta är starka fundament i såväl den finska studien såväl som i annan liknande forskning. Utifrån såväl vad den finska studien hävdar, tillsammans med den kunskap och erfarenhet, som jag besitter som jag delgav Blomstrand, hävdar Blomstrand att sjukhusavdelningar som bedriver strokevård, såväl akut som rehabilitering, utifrån denna studie bör pröva att erbjuda patienterna att lyssna på vad för musik som de föredrar och låta detta bli en betydande beståndsdel av den neuropsykologiska strokevården som i samarbete tillämpas av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logoped m.fl..
Med hjälp av magnetkamera (MR) kan man studera hjärnans funktioner och hur den påverkas av olika stimuli. Detta gjordes förra året 2011 i en engelsk studie som presenterade hur funktionella MR-studier pekar på att musiklyssnande som en mycket komplex process, resulterar i aktivering av fler områden i hjärnan än vad man tidigare trott genom att man har sett hur till exempel musik får hjärnan att aktivera vissa centra och förbindelser mellan olika delar.
Magnetröntgen
Vilka andra funktioner kan musiklyssnande fylla i strokrehebiliteirng?
Många strokepatienter "väljer" att dra sig undan ifall ens stroke inneburit orsakat tal- och skrivsvårigheter. För att "få skutan på rätt köl" och därmed styrkraften över sitt liv behövs extra stimulans. Hjärnan i sig själv har en god förmåga att reparera sig själv under förutsättning att den tillförs med motivation, positivitet, stimulans och aktivitet, Följaktligen innebär detta att utan stimuli förtvinar hjärnan. Patienter med afasi kan ofta bli bättre då de får ta del av såväl musik som annan kultur.
– Den som förlorat sin språkliga förmåga kan dessutom skärpa andra sinnen som till exempel att uppfatta musik, former och färger, påpekar Blomstrand.
Varken enbart medicinering eller enbart fysisk träning räcker och i direkt anslutning av detta, trycker Blomstrand på vikten av att minska "sjukdomstänkandet", man måste kunna skilja på sak och person, det vill säga att man är inte sin sjukdom eftersom man i första hand är människa och i andra hand är patient och genom detta tänk får man större möjligheter att ta akta om och värna om det friska och med hjälp av musik eller annan kultur menar han att kulturen glädje, hopp och bryta ett utanförskap. Efter en stroke blir många patienter fysiskt inaktiva, även i de fall då man inte i höggradig omfattning blivit begränsad i rörelseförmåga i armar och ben. Såsom jag nämnt på flera ställen här, kan musiken fylla en viktig komplementfunktion när det i stället är viktigt för hjärnan att aktiveras. Då kan det vara ett mycket bra tillfälle att rekommendera musiklyssnande för att stimulera hjärnan, skriver författarna.
Hur kan jag då knyta ihop säcken utifrån de studier och samtal som ligger till grund för detta inlägg? Detta är mina sammanfattande avslutande ord i ämnet:
Musikintervention i form av lyssnande, består av inspelad musik som patienten lyssnar på i en omvårdnadssituation. Viss forskning föreslår instrumentell musik i dur med långsamt tempo (60-70 slag/minut) i ett mellantonläge, med en flödande rytm i samtalston som inte överstiger 60dB. Majoriteten av studier som jag läst om undersökte gav positiva resultat och de grupper som lyssnade på musik visade ofta signifikantaförbättringar. När patienterna själva valde musik nåddes bäst resultat. Forskning pekar på att musiken förbättrade sinnesstämningen, sömnen, och gav en känsla av mindre ångest och oro. Patienter kan få lättare att koncentrera sig och kroppsuppfattningen och rörelseförmågan stärks. Musik kan fungera väl som ett stöd vid talträning genom att underlätta uttal av ord och hela meningar till en sammanhängande rytm eller melodi. Nyttjande av musik i strokerehabilitering kan även förbättra patientens kognition och inlärning med musik kan öka hjärnaktiviteten.
Sålunda är slutsatsen att musik är ett betydelsefullt verktyg i omvårdnaden vid stroke och står för principer som härrör ur sjuksköterskans kärnområde, då det finns ett stort utbud av åtgärder som hon kan förmedla till patienterna i syfte att främja hälsa och stöttar egenvården.
I foldern ”Rädda hjärnan 112” som håller på att delas ut till allmänheten, rekommenderas att man omedelbart ska söka akut vård på närmaste akutmottagning, om man plötsligt drabbas av följande symtom:
- Domning eller förlamning i ansikte, arm eller ben
- Försämrad syn på det ena eller på båda ögonen
- Svårigheter att tala eller att förstå vad andra säger
- Svår huvudvärk utan rimlig orsak
- Problem med att hålla balansen eller att styra armar eller ben
Avslutningsvis vill jag puffa extra för att ni läsare går in på www.strokekampanjen.se och gör AKUT-testet. Glöm inte att en stroke kan drabba precis vem som helst av oss, när som helst, var som helst. Var 17:e minut får någon i Sverige stroke och är därmed tyvärr en av våra största folksjukdomar. En drabbad persons följder av en stroke, ja till och med hans eller hennes överlevnad, kan DU påverka om du har kunskap att ingripa då någon i din omgivning, vare sig inom familjen eller i kön hos Hemköp, visar på tecken som kan vara en stroke. Tänk också på att resonemanget "det händer inte mig eller någon av mina närstående utan det gäller andra människor" inte varken är sant eller håller logiskt!
|
Lite matnyttiga länktips!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar