Framtiden finns inom hälso- och sjukvården!

Vem har väl kunnat undgå att notera att dagens sjukvård är hårt ansatt med anställningsstopp, nedstängning av avdelningar, ja till och med nästan hela verksamhetsområden. Samtidigt ökar omfattningen av drabbade personer av vad vi kallar välfärdssjukdomar. Vi blir äldre, arbetar längre efter 65-årsdagen, har ökande krav på oss att ständigt vara nåbara vilket gör att många drabbas av utbrändhet och andra psykiska besvär, sömnsvårigheter, värk, migrän, övervikt, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes osv. 

Ett exempel på detta granskas i Dagens Nyheter den 21 november 2011 där det står att läsa att en fjärdedel av alla tjänstemän drabbas av sömnsvårigheter och stressrelaterade besvär, får försämrade kostvanor osv, till följd av stress. Enligt en rapport av Åsa Johansson för tjänstemannafacket Unionen framgår det att ett högt tempo kan ge kortsiktiga vinster men att det i förlängningen medför stora framtida kostnader för såväl individen, företaget men även samhället i stort genom en ökad mängd sjukskrivningar. 

Hur är då detta förenligt med rubriken att "framtiden finns i hälso- och sjukvården"? Jag kommer att diskutera detta ur olika aspekter gällande såväl de brister som vinstkoncept som finns.

Det är sorgligt att se att varken samhället eller sjukvården klarar att balansera upp denna ökande belastning som det innebär. Istället stängs avdelningar, personal varslas, nyutexaminerade sjuksköterskor/läkare får inget arbete direkt efter avslutade studier vilket kan leda till en utarmad kvalitet och resurstillgång som man förutsätter att man möter som patient i kontakt med sjukvården. 

Dock rekommenderas sjukvårdsrelaterade utbildningar för den generation som nu yrkesutbildar sig. På SACO:s studentmässa i Stockholm i början av december för ca en månad sedan gavs exempel på att framtidsyrken är t ex biomedicinska analytiker, specialistutbildade sjuksköterskor, tandläkare, kiropraktorer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

Det är såväl från Sveriges näringsliv, våra högskolor och universitet som från patienter och personal från de olika verksamheterna som vi finner en stor kreativ anda i utvecklingen av nyskapande idéer för att forma morgondagens sjukvård.  Då medicinteknik är ett alltmer växande inslag inom vård och omsorg gynnas stora delar av näringsliv i nära samarbete med medicinteknikbranschknutna företag som varande helt avhängigt av sjukvården. Det gäller såväl utveckling av befintliga som nystartade företag. För att nå den framgång som gynnar såväl patienter som näringslivet  fordras att man utgår ifrån kliniska prövningssystem. Med det syftar jag på ett nära samarbete mellan landsting/region samt de olika företag på marknaden som bedriver utveckling av såväl medicintekniska produkter/tjänster, läkemedelsföretag som statliga aktörer där exempel jag vill lyfta fram är Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. För de befintliga företagen är samarbete för klinisk prövning av största vikt. Samverkan med den offentliga vården för utvecklingen av företagen inom vård, omsorg, medicinteknik och läkemedel är mycket betydelsefullt.

I och med införandet av det fria vårdvalet har vi fått ny lagstiftning kring etablering och finansiering av olika vårdgivande instanser genom att entreprenörer nu har rätt att bedriva vård- och omsorgsverksamhet. Efter att fritt vårdval har införts så har entreprenörer rätt att bedriva vårdverksamhet med ersättning från landstinget om de uppfyller de krav som ställs. En följd av detta är att flera av Sveriges landsting har omformulerat de riktlinjer som vården grundas på för att Hälso- och sjukvårdslagen skall följas.

Ett bra exempel på hur ett nära samarbete mellan vård, näringsliv och akademi kan fungera är om alla intressenter har ett gemensamt ansvar och därmed bidrar till utveckling och i slutändan genomförandet, ända från den enskilda idén som kan komma från "gräsrotsnivå" till fungerande praktik ute i fält.  Forskning och undervisning vinner på att finnas nära patienterna - det är den grundkontext där vård bedrivs och är sålunda den enda säkra plats för att säkerställa hur en teoretisk idé ser ut omsatt i praktik och huruvida det fungerar på ett förväntat sätt. Här handlar det såväl om nya tekniska lösningar, utvecklade avancerade arbetssätt

De nya innovationer som växer fram inom hälso- och sjukvården, allt från tekniska lösningar till nya, avancerade arbetssätt, behöver fångas upp och utvecklas av rätt intressenter i nära samarbete med svensk medicinteknisk industri. Ett viktigt exempel är ny simuleringsteknik som gynnar all blivande sjukvårdspersonal och utvecklare av medicinsk teknik eftersom introducering av nya tekniska hjälpmedel/operativa moment innebär en säkerhetsrisk vid förstahandsprövning i första ledets patientvård. Det är nödvändigt med omfattande testarbete för ny teknik som också mycket väl kan fungera som språngbräda för att föra ut kreativitet och idéskapande i vårdkedjan.

Det är nödvändigt att lösningar för framtidens hälso- och sjukvård testas, demonstreras och utvärderas för att få en god överblick utifrån ett helhetsperspektiv vilket i förlängningen gynnar såväl den svenska som den internationella marknaden. Den forskning och utveckling som inte direktkopplas till vårdgivande instanser kan inte motsvarande nå ut till rätt instans och ej heller kan dess praktiska värde mätas utifrån behovsgrundade parametrar. Därför är det orimligt med de nedskärningar som görs eftersom de inte bara drabbas aktuellt patientklientel samt till det relaterad personal utan som ringar på vattnet sprids detta och drabbar ohyggligt många fler. Patienter som ej får vård på sjukhuset behöver vård av anhöriga som i sin tur måste dubbelarbeta för att få det att gå ihop vilket leder till utbrändhet, sjukskrivningar osv. och det blir då en ytterligare belastning på sjukvården som inte har resurser att ta hand om dessa drabbade personer. 

Därför börjar framtiden här och nu! 

Vad som sker i morgon är direkt beroende av hur det ser ut idag och ansvaret vilar inte bara på övergripande vårdbedrivande aktörer utan såväl oss som är arbetande vårdgivare. En alltför snabb resa framåt med skygglappar för ögonen hindrar oss från att snappa upp tankar, idéer och förslag och det får inte glömmas bort vilken stor resurs patienterna är. Som vårdpersonal vet man inte alltid hur det känns att vara patient och därför måste vi vara lyhörda för allt som kan leda till förbättring av vården.

Vilka yttre faktorer hos sjuksköterskan kan påverka patientens uppfattning?

För en tid sedan, då en vän och kollega till mig höll på att sända ut ansökningar till sjukskötersketjänster som hon var intresserad av blev jag ombedd att korrekturläsa och ge feedback på de intyg, betyg/omdömesutlåtanden och andra referensuppgifter som hon skulle bifoga. I många av de skriftliga arbetsbetygen som jag skulle titta på, förekom följande (eller liknande) fras:

"XX är mycket uppskattad av såväl personal som patienter", "XX bemöter patienter på ett empatiskt sätt vilket gör henne mycket omtyckt."

Vi som arbetar inom sjukvård och omsorg får både ris och ros av våra patienter och ibland händer det att en patient tycker särskilt bra eller särskilt illa om en; det sistnämnda förhoppningsvis endast någon enstaka gång under ens yrkesverksamma tid. Blir man som sjuksköterska negativt bemött av en patient som tydligt visar att man inte är en av "favoriterna" så kan det ge både ens yrkessjälvkänsla som privatsjälvkänsla en rejäl törn. Ingen älskar alla, det vet varenda människa, men vi måste ju förutsätta att den som valt att söka till sjuksköterskeutbildningen och som godkänt har klarat utbildningen och efter 3 år ger sig ut på arbetsmarknaden full av iver, har valt detta fantastiska yrke utifrån en genuin känsla och vilja att, som det lite klichéartat vis kan låta, "arbeta med människor/hjälpa människor."

Så vad mer exakt ÄR det som eller styr vilken uppfattning en patient får av just DIG eller mig? Vilka faktorer påverkar en patients syn på den enskilda sjuksköterskan?

En studie som jag fokuserat mitt researcharbete på, genomfördes som en kvalitativ empirisk intervjustudie på 6 inneliggande patienter över 60 år på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

I en studie som gjordes under hösten 2012 det i Uppsala belägna Akademiska Sjukhuset i samarbete med Uppsala Universitet där man sökte svar på följande frågor:

• ·       Hur kan sjuksköterskan göra för att få patientens förtroende och känsla av trygghet?
• ·       På vilket sätt påverkas förtroendet och trygghetskänslan utav sjuksköterskans bemötande?
• ·       Har sjuksköterskans personliga utseende och stil någon betydelse för patienten?

Syftet med denna studie var att belysa vilka faktorer (inre och yttre) hos sjuksköterskan som påverkar patientens förtroende och trygghetskänsla i omvårdnaden.  I denna undersökning tar författarna upp yttre faktorer såsom smycken, smink, frisyr och tatueringar. De inre faktorerna syftar mer på sjuksköterskans bemötande mot patienten.

Utifrån resultaten på denna studie kan det påvisas bland annat att patientens förtroende och trygghetskänsla påverkas till stor del utav sjuksköterskans inre respektive yttre faktorer. Det som påverkar patientens förtroende och trygghetskänsla är främst de inre faktorerna så som bemötandet, hur en sjuksköterska tar emot den nyanlände patienten till avdelningen eller mottagningen..

Vem som arbetar inom sjukvården (på en slumpmässigt utvald avdelning) har inte råkat ut för "klagomål" (kanske ett för hårt ord i sammanhanget men kan dessvärre vara befogat skarpt) från vårdenhetschef och övrig medicinsk/omvårdande personal  på övriga personalens personliga utseende. Det kan även förekommit klagomål personalen emellan. I dessa fall handlar det ofta om synpunkter riktade mot kollegors smycken, hängande örhängen och halsband, ringar, klockor och armband. Detta kan riva och skada både patienten och sjuksköterskan själv. Att ta av sig till exempel sin vigselring ska ju givetvis av hygienskäl göras innan man tvättar och spritar händerna noggrant då man efter ombyte av kläder gör sig redo inför ett nytt arbetspass. Men tyvärr följs inte detta konsekvent och jag har själv sett exempel på sjuksköterskor som bär såväl vigselring som armband/armbandsur eller till och med har lackade naglar.

"Låt spriten flöda" stod det på en affisch  på en tidigare arbetsplats.

I denna studie förekommer det även klagomål beträffande sjuksköterskors kraftiga sminkningar, utmärkande frisyrer, tonade och slingade hår i flera färger, utmärkande kläder som syns under arbetskläderna och synliga tatueringar. Varför personalen får dessa klagomål kan studiens forskar inte ge något svar på, men min egen tolkning och syn på detta, är att det har att göra med grundandet av det förtroende till patienterna söker då vederbörande plötsligt tvingas finna sig i det faktum att man blivit inlagd på sjukhus. Liksom i alla sammanhang präglas mycket utifrån det första intrycket och sjuksköterskan som är i nära kontakt med patienterna även ger dem det första intrycket av avdelningen/vårdkontexten överhuvudtaget.

Kanske inte så här den enligt studierna "perfekta sjuksköterskan"
ska se ut för  att inge största möjliga förtroende...

Inom vården bär i princip all personal, inom de flesta yrkesgrupper som en patient kommer möta under vårdtiden, likadan klädsel med få undantag. såväl läkare som lokalvårdare klär sig i allmänhet i en "unisex-uniform" bestående av en "pyjamas/mysdress-klädsel" med en t-shirtliknande överdel ihop med bylsiga "oformliga" byxor, med eller utan mudd nedtill. För kvinnlig personal finns även en klänningsvariant av överdelen, som kan bäras separat eller över byxorna. För att visa sin ställning inom yrket används föremål som brosch, armbindel, etikett eller något liknande. 

Sjukhus-fashion anno 2013

Under mitt researcharbete till denna artikel, är det ett faktum att många vill avskaffa dessa yrkessymboler och möta patienten som en jämlike” människa till människa”. Det finns många undersökningar som visar att vissa patienter, särskilt barn, reagerar negativt på den vita uniformen ("white coat-syndrom" = puls- och blodtrycksstegring vid en läkarundersökning). Dock kan man inte undgå fakta att kläderna är slitstarka och sydda i en modell som är bekväm i det rörliga arbetet. Jag har även läst om studier som menar att det även finns en ekonomisk aspekt på saken, nämligen att det sparar pengar - närmare vad som avses med detta har jag dock ej lyckats finna. Men självklart uppmanar jag ju till diskussion och debatt, eftersom det är ett av denna bloggens syfte!

Den "sexiga sjuksköterskan" existerar inte i verkligheten. Jag lovar.

Utöver vårdpersonalens kläder finns det fler yttre faktorer som kan påverka patienten. Frisyren är ett exempel, för män kan mustascher, skägg och polisonger vara signifikant. Men kan en frisyr verkligen vara ett uttryckssätt för vårdarbetarens personliga stil? Och kan kroppslukt och doft av kosmetika vara otrevlig för patienten? Anses personalen ha god hygien med stylad frisyr och make-up? Dessa funderingar för ju in en på en slags sammanfattande fråga, nämligen, om och i  vilken grad den yrkesverksamme inom sjukvård och omsorg är nödgad att rätta sitt utseende efter vissa regler med hänsyn till patienten?

Inte heller hämtat från verkligheten. Beklagar.
Välsminkade och stylade i håret -  vem  ser ut så här fräsch och fixad kl 6 på morgonen
efter en sen jourkväll där man sedan knappt fått tre timmars sömn!

Det har gjorts studier där man undersökt patientens attityd till utseendet hos läkare och sjuksköterskor. För patienterna visades fotografier på samma manliga och samma kvinnliga läkare i olika utstyrslar. Det visade sig att hälften av de intervjuade patienterna föredrog läkare med vita rockar och ännu fler patienter föredrog sjuksköterskor med vita rockar. Sympatin för läkare och sjuksköterskor med vita rockar ökade med stigande ålder medan kön, utbildningslängd och religion inte hade någon signifikant inverkan.

Vidare finns det även forskning där man diskuterar patienternas uppfattning utifrån personalens personliga utseende och stil. För manliga läkare är den allmänna uppfattningen att långa naglar, örhängen, långt hår, sandaler och långt uppsatt hår var de mest olämpliga och att kort hår, byxor, fin kavaj, slips och lång stängd vit rock med namnbricka var det mest passande. När det gällde kvinnliga läkare tyckte patienterna att shorts, korta klänningar och att vara tjock var det mest oanständiga och att kort hår, byxor och lång stängd vit rock med namnbricka var det mest passande.

Florence Nightingale.
Sjuksköterskeyrkets moder.

Florence Nightingale skrev i "Notes on nursing" att en sjuksköterska var tvungen att vara smal och absolut inte kraftig eller överviktig. Detta på grund av att patienternas sängar/britsar var placerade så tätt i de stora sjuksalarna att det vore omöjligt att smidigt röra sig kring patienterna eller komma in emellan sängarna, om sjuksköterskan var tjock och inte var smal!

Konsekvent uttrycker patienterna i alla studier i detta ämne, att ett leende betyder mycket i mötet mellan patienten och sjuksköterskan. Den sjuksköterska som möter patienten med en glad uppsyn stärker trygghetskänslan så att patientens humör påverkas i positiv riktning.

Sjuksköterskans personliga stil är ytterligare en viktig faktor som påvisats i all forskning att denna stil påverkar förtroende och trygghetskänsla. Av dessa beståndsdelar påvisas främst bruk och utseende på smycken, hur pass mycket make-up som sjuksköterskan har, liksom hennes frisyr. Ett fåtal patienter var helt och hållet emot bruk av smycken oavsett vad, medan majoriteten uttryckt att smycken inte haft någon större inverkan på deras förtroende och trygghetskänsla. Endast ett fåtal patienter upplever att smink var opassande inom sjukvårdens professioner. 

En diskret makeup kan trolla bort de svarta ringarna under ögonen! 

När det gäller frisyrens betydelse för förtroendet och trygghetskänslan menade patienterna att en utmärkande eller färgglad frisyr snarare skulle liva upp än att minska förtroendet för sjuksköterskan. Somliga patienter säger till och med att olika frisyrer och hårfärger snarare är positivt eftersom det fungerar som ett sätt att identifiera och komma ihåg varje sjuksköterska.

"Känsliga" faktorer  generellt noterat i forskning är tatueringar och piercing som är de mest omtalade. Av de artiklar och studiematerial kring detta, är det främst piercingar i näsa, läppen eller ögonbryn som ogillas allra mest.

Den patient inför sin operation möts av en sjuksköterska som
hade en sådan här tatuering kommer sannolikt få mardrömmar natten innan operationen!

Gällande tatueringar svarade merparten av manliga respondenter inom detta forskningsfält att en liten och diskret tatuering inte skulle påverka deras förtroende eller syn på sjuksköterskan. Dock, om en tatuering däremot skulle vara  större och mer synlig skulle det kunna påverka ens uppfattning. Synen på tatueringar skiljer sig i allt material då män är mer toleranta än kvinnor och i en av de studier som jag har tagit del av var tre av fyra av kvinnorna helt emot tatueringar och menade att det definitivt skulle påverka förtroendet och den allmänna uppfattningen av sjuksköterskan.

Avslutningsvis kan jag säga att min uppfattning är att vilka faktorer som påverkar patientens uppfattning om och syn på sjuksköterskan, är något som förändrar sig över tid. Vad som ansågs "olämpligt" eller "stötande" för 25 år sedan är jag övertygad om är helt skilt mot hur det ser ut idag. På samma sätt kommer dagens "opassande yttre faktorer" hos en sjuksköterska handla om helt andra saker om 25 år!  Man bör betänka det faktum att den tid då sjuksköterskan bar en helt unik uniform med klänning, förkläde och sjuksköterskemössa, inte ligger alltför långt bak i tiden. 

Denna sjuksköterskedräkt bars så sent som 1971

Bland familjefotona hemma hos min nypensionerade mor som är barnmorska finns ett foto från hennes sjuksköterskeexamen där man bar mörkblå långärmad klänning, vitt förkläde och sjuksköterskemössa med matchande mörkblått band Olika bredd och färg på banden särskilde under utbildningen även vilken "rang" man hade utifrån hur långt gången man var i utbildningen och hur mycket praktik man hade haft, det vill säga om man klarat sig tillräckligt långt för att bli "provelev". Det kan låta som om det handlar om medeltiden men vi talar sent 1960/tidigt 1970-tal. Under en tid då mamma var provelev och gjorde praktik på sjukhuset, fick hon plötsligt för sig att börja sminka sig med en smal blå kajal/eye-liner och för detta synnerligen opassande beteende, kallades hon upp till allvarligt samtal till översköterskan och rektorn på "Statens Sjuksköterskeskola".

Och trots denna revolt blev mamma en oerhört uppskattad och omtyckt sjuksköterska och adjunkt vid Göteborgs Universitet, som både tjänstgjort i militären, till sjöss, i djupaste Norrland, på heta Teneriffa, på kryssningsfartyg, som lärare för såväl sjuksköterskor som medicinare, barnmorska på engelska landsbygden - ja, vad hon inte gjort är inte värt att anstränga sig för att uppnå! 

Och, ja, hon slutade med blå eye-liner.