Visst kan det vara trevligt att läsa romaner eller deckare som utspelar sig i sjukhusmiljö....
men då syftar jag inte på "Vita serien" där romantiken flödar och det tydligen går hett till i jourrummet mellan den förmodat stilige läkaren och den fotomodellvackra sjuksköterskan som stått mittemot varandra vid operationsbordet.
Till exempel är följande scenario inte otänkbart i en dylik bok:
"Hon kände hur hon rodnade under munskyddet när han med bestämd blick såg på henne och sade:
" - Peang, syster Lisa!
" - Ja visst, varsågod, doktor Lindgren.
Han kunde inte undgå att se hur hennes bruna rådjursögon blygt men exalterat tittade tillbaka på honom.
Snart skulle de äntligen vara ensamma. De sista stygnen lade han med skickligt handlag på herr Anderssons
öppna buk men kunde blott tänka på hur han ömt skulle älska med Syster Lisa så fort de kunde
lämna den instängda varma operationssalen."
Vita serien var en riktig långkörare som i en rasande fart gav ut hela 326 fristående böcker mellan 1963-1991. Ett urval på titlar: "Syster Tess vid fronten", "Doktorn med krossat hjärta", "Kirurgen i Venedig och "En sköterskas dröm". Lågprisböcker, lättlästa och underhållande för den som är road av romantik i sjukhusmiljö. Här fann läkare och sjuksköterskor Den Stora Kärleken i en värld av sjukdom, dramatik och hjältemodiga insatser. Böckernas representation av sjukvården omges av ett rosa fluffigt romantiskt skimmer, där tjusiga kirurger som kastar långa blickar på söta sjuksköterskor - som i sin tur lägger en sval hand på patientens heta panna. Allt är möjligt, romantiken frodas och vården tycks ha oändliga resurser.
Nu låter det väl som om jag har stor litterär erfarenhet av denna typ av böcker men nej, så är det faktiskt inte. Dock slukade jag i tonåren bokserien om sjuksköterskeeleven Cherry Ames i en bokserie från 50-talet som min mamma hade läst i tidiga tonåren (ja, hon är sjuksköterska...)
I examenspresent fick jag dock, på skämt, av en vän en bok av just "Vita Serien" så tyvärr vet jag att mitt påhittade citat ovan faktiskt inte ligger långt ifrån hur handlingarna kan låta.
Men nu lämnar vi kiosklitteraturens orealistiska romantiska sjukhusmiljöfiktion och beger oss in i den mer seriösa litterära världen.
För att komma fram till syftet med detta blogginlägg:
Tipset från mig är författaren Karin Wahlberg och exempel på hennes böcker är "Hon som tittade in", "Flickan med majblommorna", "Blocken", "Matthandlare Olssons död", "Sista jouren", "Tröstaren" och "Glasklart". Böckerna utspelar sig i och runt Oskarshamn och det är kriminaldeckarromaner kring huvudkaraktärerna Claes Claesson, poliskommissarie gift med överläkaren Veronica Lindgren vilket är en intressant variant inom deckargenren. Jämfört med Liza Marklunds böcker: deckare där fokus ligger på poliser journalister) så att det inte enbart är deckare där det endast är poliser (och möjligen någon obducent) som är huvudkaraktärer. Utöver detta gifta par möter man i böckerna även polisaspiranter och poliser i alla olika positioner/grader, (vad det nu kallas i det gebitet), sjuksköterskor, sjuksköterskestudenter, kandidater och AT-läkare samt deras närstående och vänner - och inte minst ovänner!
Jag har läst alla Karin Wahlbergs böcker utom en som jag håller på med nu "Ett fruset liv" samt "Än finns det hopp" (2013) som jag köpte och läste ut samma dag för ett par dagar sedan.
Däremot boken "Än finns det hopp" utspelar sig i efterkrigstid, närmare bestämt 1953 i den fiktiva småstaden Ekstad på ett fonddrivet epidemisjukhus. Till skillnad från Wahlbergs deckare är detta en historisk roman som kretsar kring polioepidemin i Sverige och hur det pendlade mellan hopp och förtvivlan, utvecklingen av vaccin och vad för möjligheter till rehabilitering och hjälpmedel som fanns åt de poliodrabbade.
Handlingen är alltså ifrån den tiden då sjuksköterskor hade uniform med vita stärkta förkläden och mössa, då sängrökning var tillåten för patienterna och även läkare blossade såväl på sitt kontor som när man gick ronden. Tidstypiska fenomen vävs in i handlingen på ett välskrivet sätt, bl.a huruvida motboken skulle avvecklas eller ej, Coca-Cola kom till Sverige och blev snabbt populär konkurrent till klassikern Pommac, den "syndiga" rock'n'roll-musiken som sjuksköterskeeleverna i smyg lyssnade på på elevhemmet (ssk-elever bodde ju på sjukhuset på denna tiden) men sådant musiklyssnande sågs inte på med blida ögon av vare sig rektor eller översköterskan (som fanns då men idag motsvarar det väl närmast den ssk som är avdelningschef/
Det är ganska många karaktärer att hålla koll på men boken inleds med en utförlig förteckning med karaktärsbeskrivningar, som kom mig väl till pass att bläddra tillbaka till emellanåt. Boken har ett tydligt genusfokus på kvinnan (utöver patienter och anhöriga även sjuksköterskor och sjuksköterskeelever, läkarfruar och faktiskt även något som fanns på denna tiden, nämligen ett badbiträde) som den utsatta och kuvade medan mannen tillika läkaren är den dominanta och ofelbara som alla förväntas se upp till, ovillkorligt lyda och visa en inte sällan orimlig vördnad som om det vore gud eller kung i vit rock, mustascher med vax och monokel i en guldkedja fästad i kostymvästen under läkarrocken.
| Ett ur verkligheten hämtat exempel: Michail Bulgakov (1891-1940) var läkare som verkade i Moskva men som till större delen dock fick sitt levebröd på att vara författare av såväl dikt som prosa, starkt inspirerad av Kafka. |
För mig, som inte känner mig alldeles bekväm i att kalla mig feminist per se, utan snarare humanist, så beskrivs diskrepanserna mellan kvinnorna och männen i boken på ett väldigt levande och engagerande sätt. Den tidens rådande sjukhushierarki handlade inte enbart om relationer och bemötande avseende i olika "grader" mellan t.ex. underläkare och överläkare samt ssk-elev och översjuksköterska utan var i grunden även formad av synen på mannen som den starka och kvinnan som den svaga.
Det berättas även om de skillnader i vården som faktiskt rådde mellan manliga och kvinnliga patienter, vilket är en riktig tankeställare att tyvärr var det så verkligheten såg ut då. Utsatthet i olika former, är en röd tråd i denna boken, både vad gäller köns- och klasskonflikter och den hierarki som rådde inom sjukhusvärlden vid denna tiden beskrivs väldigt realistiskt och berörande. Men som titeln "Än finns det hopp" säger, så präglas boken mycket även utav hopp och förväntan inför framtiden och den avgörande betydelsen som framforskandet av vaccin mot polio betydde.
Det första poliovaccinet utvecklades av Hilary Koprowski i Philadelphia, USA, 1952 men det godkändes ej och kom aldrig i bruk. Tre år senare, 1955, utvecklade däremot amerikanen Jonas Salk det första poliovaccinet vid University of Pittsburgh, som blev godkänt att användas och parallellt med Salks arbete var det ett stort team av svenska läkare vid SBL som framställde det vaccin som spreds i bruk och 1957 infördes allmän vaccination mot polio i Sverige.
"Än finns det hopp" är den första delen i en planerad trilogi och jag ser fram emot tvåan och trean! För er som orkat läsa allt jag skrivit (det var inte meningen när jag började skriva detta lilla boktips att det skulle bli så långt men ni vet hur jag är...) så hoppas jag att jag väckt någons nyfikenhet på att läsa såväl "Än finns det hopp" som Karin Wahlbergs övriga böcker!
(Lite off topic kan sägas att det sannerligen inte kan ha varit lätt att vara Sveriges första kvinnliga läkare, denna första kvinna hette Karolina Widerström och sin läkarexamen tog hon 1884 vid Karolinska Institutet, och började då arbetade som gynekolog. Uppvuxen i en gymnastikfamilj förväntades hon gå i faderns fotspår och bli gymnastiklärare. Den första manliga sjuksköterskan i Sverige vet jag tyvärr inte namnet på men han utexaminerades 1953. Inte heller han kan haft det helt enkelt, inte till en början i alla fall. I dag är 13 % av Sveriges sjuksköterskor män och 46 % av läkarna kvinnor. Slut på off topic...)
