Syns vår kompetens och ansvar tillräckligt i lönekuvertet?

Står vår lön i rimlig proportion till arbetsbelastningen?



Förra sommaren (2013) medförde sjuksköterskebristen allvarliga konsekvenser för Sahlgrenska universitetssjukhuset, SU. Bland annat blev akutmottagningen vid Mölndals sjukhus tvungen att stängas samtidigt som operationer och cancerbehandlingar fick ställas in. Från hela sjukhuset vittnade vårdpersonal om extremt hög arbetsbelastning. Många jobbade dubbla pass och slet på gränsen till vad som är mänskligt möjligt att orka med. 

"Greta ska få sin morfinspruta,
dokumenterade jag att Stures sår lades om förut,
var tusan är läkaren, han har inte pilat läkemedlen för imorgon,
just det, nytt EKG på Bertil måste jag ta också.
Om jag skippar lunchen också så hinner jag.
Det är bara 14 timmar kvar på arbetspasset."

Inför sommaren 2014 satsar SU nu på att ge fördjupad introduktion för sjuksköterskor som ska sommarjobba och för att detta ska bli praktiskt genomförbart samt för att kompetensen hos sommarbemanningen ska säkerställas så avser man att minst 75 nyutbildade sjuksköterskor kommer anställas redan från den 1 februari i år. Introduktionen pågår i fyra månader med handledning under hela perioden och sjuksköterskorna får dessutom gå på föreläsningar två gånger i månaden. Månadslönen är satt till 22 500 kronor för nyutbildade sjuksköterskor utan tidigare erfarenhet men efter genomgången introduktion tillkommer ytterligare 500 kronor i lönekuvertet. Bara på SU skulle en lönehöjning på tusen kronor i månaden för alla sjuksköterskor kosta cirka 100 miljoner kronor om året. Inför 2014 har man dock på SU höjt sjuksköterskelönerna för sjuksköterskor utan tidigare erfarenhet med 5,5 procent till 23 000 kronor i månaden. 



Enligt min mening, är låga ingångslöner inte det enda eller största bekymret utan ännu viktigare är att vi sjuksköterskor ska erbjudas möjlighet att göra lönekarriär. En del i det "äldre gardet" har en släng av "Florence Nightingale-komplex" och har synen på sjuksköterskeyrket som att det är "fult" att vilja tjäna pengar - det SKA enbart vara ett kall! Men det ena utesluter inte det andra. Det är viktigt att man kan se en tydlig löneutveckling om man satsar på specialistutbildning. Det sista året har SU tilldelats 22 miljoner kronor från Västra Götalandsregionen för att satsa på sjuksköterskor i lönerevisionerna. Om man efter ett sommarvikariat med genomfört introduktionsprogram sedan har turen att erbjudas en fortsatt anställning finns en möjlighet att söka en betald specialistutbildning inom till exempel kirurgi eller onkologi under våren 2015. Utbildningarna är på halvfart under två års tid och med bibehållen lön. Under de två åren ingår man i de årliga löneöversynerna och får en löneförhöjning på 2000 kronor när man är färdig med utbildningen. Det gör att när man börjar arbeta på SU idag, utan tidigare arbetslivserfarenhet, och sedan antas till en betald specialistutbildning kan man på två och ett halvt till tre år få en höjning av sin lön från 23 000 kronor till 27-28 000 kronor. 

"Alltså, själva, typ eh, alltså omvårdnaden,

den är jag typ inte intresserad av alls, Fast läkare hade varit coolt! Då tjänar man asmycket pengar. Det hade varit nice. Fast vård alltså, det är mest äckligt att torka folk i röven."

Citat hämtat ur verkligheten

av en medarbetare på en

avdelning där jag jobbat...

Från Vårdförbundet kommer medhåll att Sahlgrenska Universitetssjukhuset ännu har mycket kvar att förändra och vidareutveckla. Gällande sommarvikariernas löner står mycket kvar att önska, men man får ändå i ett längre perspektiv betrakta introduktionsutbildningen som ett steg i rätt riktning, både vad gäller upprätthållande av kompetens under aktuell arbetsperiod men även att många sjuksköterskor tack vare detta system framöver kommer att ses som attraktiva att behålla inom verksamheten. Universitetssjukhusen har tidigare alltid setts som en attraktiv arbetsmiljö där ens utbildning inte på långa vägar är avslutad då man efter examen anställs. Genom att Sahlgrenska är ett utbildningssjukhus, ställs särskilda krav på personalen, vilket måste ge utdelning inte bara för patientvården utan även för den personal som ska upprätthålla såväl kvalitet som kvantitet av den vård som ges. Dock kvarstår det hårda faktum att den som anställs för ett sommarvikariat ges mycket vaga löften om fortsatt anställning efter sommaren då det fortfarande råder hårt anställningsklimat, vilket gör att många sjuksköterskor får vänta länge på fasta tjänster inom SU. Att så många SU-anställda går på vikariat är inte acceptabelt. För att sjukhuset ska vara och förbli en attraktiv arbetsplats är det viktigt att ge trygga anställningsförhållanden. 

Läs alltid det finstilta!

Det är dock inte realistiskt att resonera som att om bara kommuner och landsting skulle anställa alla sjuksköterskor som faktiskt behövs, så skulle det per automatik leda till bättre lönesättning. Det fanns en tid då man som sjuksköterska inte hade några valmöjligheter vad gäller arbetsgivare. Då var ingångslönen och lönespridningen sämre än i dag. Tvärtom har det stora utbudet av arbetsgivare förbättrat lönebildningen och därtill givit alternativa karriärvägar för sjuksköterskor. 

En bibehållen kritisk inställning till lönenivåerna för dagens sjuksköterskor anser jag är nödvändig för att yrket ska fortsätta vara attraktivt att söka sig till samt att löneutvecklingen inte, likt en upptitrerad dos läkemedel når "steady state" utan i rimlig nivå stiger balanserat parallellt med övrig löneutveckling inom såväl offentlig som privat sektor. Tyvärr värdesätts inte alltid måste den extra tyngd och de kompetenskrav som ligger på en som sjuksköterska på ett universitetssjukhus. Självklart måste vi sjuksköterskor omvärderas till vårt faktiska värde. Detta görs genom att se till att vi har en chans att arbeta i en god arbetsmiljö med en rimlig arbetsbelastning så att vi orkar stanna kvar i yrket ett helt yrkesliv.    

Var stolt över ditt arbete och kräv uppskattning inte bara i goda omdömen utan i lönekuvertet också! 

Du ÄR värd vartenda öre!