Syns vår kompetens och ansvar tillräckligt i lönekuvertet?

Står vår lön i rimlig proportion till arbetsbelastningen?



Förra sommaren (2013) medförde sjuksköterskebristen allvarliga konsekvenser för Sahlgrenska universitetssjukhuset, SU. Bland annat blev akutmottagningen vid Mölndals sjukhus tvungen att stängas samtidigt som operationer och cancerbehandlingar fick ställas in. Från hela sjukhuset vittnade vårdpersonal om extremt hög arbetsbelastning. Många jobbade dubbla pass och slet på gränsen till vad som är mänskligt möjligt att orka med. 

"Greta ska få sin morfinspruta,
dokumenterade jag att Stures sår lades om förut,
var tusan är läkaren, han har inte pilat läkemedlen för imorgon,
just det, nytt EKG på Bertil måste jag ta också.
Om jag skippar lunchen också så hinner jag.
Det är bara 14 timmar kvar på arbetspasset."

Inför sommaren 2014 satsar SU nu på att ge fördjupad introduktion för sjuksköterskor som ska sommarjobba och för att detta ska bli praktiskt genomförbart samt för att kompetensen hos sommarbemanningen ska säkerställas så avser man att minst 75 nyutbildade sjuksköterskor kommer anställas redan från den 1 februari i år. Introduktionen pågår i fyra månader med handledning under hela perioden och sjuksköterskorna får dessutom gå på föreläsningar två gånger i månaden. Månadslönen är satt till 22 500 kronor för nyutbildade sjuksköterskor utan tidigare erfarenhet men efter genomgången introduktion tillkommer ytterligare 500 kronor i lönekuvertet. Bara på SU skulle en lönehöjning på tusen kronor i månaden för alla sjuksköterskor kosta cirka 100 miljoner kronor om året. Inför 2014 har man dock på SU höjt sjuksköterskelönerna för sjuksköterskor utan tidigare erfarenhet med 5,5 procent till 23 000 kronor i månaden. 



Enligt min mening, är låga ingångslöner inte det enda eller största bekymret utan ännu viktigare är att vi sjuksköterskor ska erbjudas möjlighet att göra lönekarriär. En del i det "äldre gardet" har en släng av "Florence Nightingale-komplex" och har synen på sjuksköterskeyrket som att det är "fult" att vilja tjäna pengar - det SKA enbart vara ett kall! Men det ena utesluter inte det andra. Det är viktigt att man kan se en tydlig löneutveckling om man satsar på specialistutbildning. Det sista året har SU tilldelats 22 miljoner kronor från Västra Götalandsregionen för att satsa på sjuksköterskor i lönerevisionerna. Om man efter ett sommarvikariat med genomfört introduktionsprogram sedan har turen att erbjudas en fortsatt anställning finns en möjlighet att söka en betald specialistutbildning inom till exempel kirurgi eller onkologi under våren 2015. Utbildningarna är på halvfart under två års tid och med bibehållen lön. Under de två åren ingår man i de årliga löneöversynerna och får en löneförhöjning på 2000 kronor när man är färdig med utbildningen. Det gör att när man börjar arbeta på SU idag, utan tidigare arbetslivserfarenhet, och sedan antas till en betald specialistutbildning kan man på två och ett halvt till tre år få en höjning av sin lön från 23 000 kronor till 27-28 000 kronor. 

"Alltså, själva, typ eh, alltså omvårdnaden,

den är jag typ inte intresserad av alls, Fast läkare hade varit coolt! Då tjänar man asmycket pengar. Det hade varit nice. Fast vård alltså, det är mest äckligt att torka folk i röven."

Citat hämtat ur verkligheten

av en medarbetare på en

avdelning där jag jobbat...

Från Vårdförbundet kommer medhåll att Sahlgrenska Universitetssjukhuset ännu har mycket kvar att förändra och vidareutveckla. Gällande sommarvikariernas löner står mycket kvar att önska, men man får ändå i ett längre perspektiv betrakta introduktionsutbildningen som ett steg i rätt riktning, både vad gäller upprätthållande av kompetens under aktuell arbetsperiod men även att många sjuksköterskor tack vare detta system framöver kommer att ses som attraktiva att behålla inom verksamheten. Universitetssjukhusen har tidigare alltid setts som en attraktiv arbetsmiljö där ens utbildning inte på långa vägar är avslutad då man efter examen anställs. Genom att Sahlgrenska är ett utbildningssjukhus, ställs särskilda krav på personalen, vilket måste ge utdelning inte bara för patientvården utan även för den personal som ska upprätthålla såväl kvalitet som kvantitet av den vård som ges. Dock kvarstår det hårda faktum att den som anställs för ett sommarvikariat ges mycket vaga löften om fortsatt anställning efter sommaren då det fortfarande råder hårt anställningsklimat, vilket gör att många sjuksköterskor får vänta länge på fasta tjänster inom SU. Att så många SU-anställda går på vikariat är inte acceptabelt. För att sjukhuset ska vara och förbli en attraktiv arbetsplats är det viktigt att ge trygga anställningsförhållanden. 

Läs alltid det finstilta!

Det är dock inte realistiskt att resonera som att om bara kommuner och landsting skulle anställa alla sjuksköterskor som faktiskt behövs, så skulle det per automatik leda till bättre lönesättning. Det fanns en tid då man som sjuksköterska inte hade några valmöjligheter vad gäller arbetsgivare. Då var ingångslönen och lönespridningen sämre än i dag. Tvärtom har det stora utbudet av arbetsgivare förbättrat lönebildningen och därtill givit alternativa karriärvägar för sjuksköterskor. 

En bibehållen kritisk inställning till lönenivåerna för dagens sjuksköterskor anser jag är nödvändig för att yrket ska fortsätta vara attraktivt att söka sig till samt att löneutvecklingen inte, likt en upptitrerad dos läkemedel når "steady state" utan i rimlig nivå stiger balanserat parallellt med övrig löneutveckling inom såväl offentlig som privat sektor. Tyvärr värdesätts inte alltid måste den extra tyngd och de kompetenskrav som ligger på en som sjuksköterska på ett universitetssjukhus. Självklart måste vi sjuksköterskor omvärderas till vårt faktiska värde. Detta görs genom att se till att vi har en chans att arbeta i en god arbetsmiljö med en rimlig arbetsbelastning så att vi orkar stanna kvar i yrket ett helt yrkesliv.    

Var stolt över ditt arbete och kräv uppskattning inte bara i goda omdömen utan i lönekuvertet också! 

Du ÄR värd vartenda öre!

Vilka yttre faktorer hos sjuksköterskan kan påverka patientens uppfattning?

För en tid sedan, då en vän och kollega till mig höll på att sända ut ansökningar till sjukskötersketjänster som hon var intresserad av blev jag ombedd att korrekturläsa och ge feedback på de intyg, betyg/omdömesutlåtanden och andra referensuppgifter som hon skulle bifoga. I många av de skriftliga arbetsbetygen som jag skulle titta på, förekom följande (eller liknande) fras:

"XX är mycket uppskattad av såväl personal som patienter", "XX bemöter patienter på ett empatiskt sätt vilket gör henne mycket omtyckt."

Vi som arbetar inom sjukvård och omsorg får både ris och ros av våra patienter och ibland händer det att en patient tycker särskilt bra eller särskilt illa om en; det sistnämnda förhoppningsvis endast någon enstaka gång under ens yrkesverksamma tid. Blir man som sjuksköterska negativt bemött av en patient som tydligt visar att man inte är en av "favoriterna" så kan det ge både ens yrkessjälvkänsla som privatsjälvkänsla en rejäl törn. Ingen älskar alla, det vet varenda människa, men vi måste ju förutsätta att den som valt att söka till sjuksköterskeutbildningen och som godkänt har klarat utbildningen och efter 3 år ger sig ut på arbetsmarknaden full av iver, har valt detta fantastiska yrke utifrån en genuin känsla och vilja att, som det lite klichéartat vis kan låta, "arbeta med människor/hjälpa människor."

Så vad mer exakt ÄR det som eller styr vilken uppfattning en patient får av just DIG eller mig? Vilka faktorer påverkar en patients syn på den enskilda sjuksköterskan?

En studie som jag fokuserat mitt researcharbete på, genomfördes som en kvalitativ empirisk intervjustudie på 6 inneliggande patienter över 60 år på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

I en studie som gjordes under hösten 2012 det i Uppsala belägna Akademiska Sjukhuset i samarbete med Uppsala Universitet där man sökte svar på följande frågor:

• ·       Hur kan sjuksköterskan göra för att få patientens förtroende och känsla av trygghet?
• ·       På vilket sätt påverkas förtroendet och trygghetskänslan utav sjuksköterskans bemötande?
• ·       Har sjuksköterskans personliga utseende och stil någon betydelse för patienten?

Syftet med denna studie var att belysa vilka faktorer (inre och yttre) hos sjuksköterskan som påverkar patientens förtroende och trygghetskänsla i omvårdnaden.  I denna undersökning tar författarna upp yttre faktorer såsom smycken, smink, frisyr och tatueringar. De inre faktorerna syftar mer på sjuksköterskans bemötande mot patienten.

Utifrån resultaten på denna studie kan det påvisas bland annat att patientens förtroende och trygghetskänsla påverkas till stor del utav sjuksköterskans inre respektive yttre faktorer. Det som påverkar patientens förtroende och trygghetskänsla är främst de inre faktorerna så som bemötandet, hur en sjuksköterska tar emot den nyanlände patienten till avdelningen eller mottagningen..

Vem som arbetar inom sjukvården (på en slumpmässigt utvald avdelning) har inte råkat ut för "klagomål" (kanske ett för hårt ord i sammanhanget men kan dessvärre vara befogat skarpt) från vårdenhetschef och övrig medicinsk/omvårdande personal  på övriga personalens personliga utseende. Det kan även förekommit klagomål personalen emellan. I dessa fall handlar det ofta om synpunkter riktade mot kollegors smycken, hängande örhängen och halsband, ringar, klockor och armband. Detta kan riva och skada både patienten och sjuksköterskan själv. Att ta av sig till exempel sin vigselring ska ju givetvis av hygienskäl göras innan man tvättar och spritar händerna noggrant då man efter ombyte av kläder gör sig redo inför ett nytt arbetspass. Men tyvärr följs inte detta konsekvent och jag har själv sett exempel på sjuksköterskor som bär såväl vigselring som armband/armbandsur eller till och med har lackade naglar.

"Låt spriten flöda" stod det på en affisch  på en tidigare arbetsplats.

I denna studie förekommer det även klagomål beträffande sjuksköterskors kraftiga sminkningar, utmärkande frisyrer, tonade och slingade hår i flera färger, utmärkande kläder som syns under arbetskläderna och synliga tatueringar. Varför personalen får dessa klagomål kan studiens forskar inte ge något svar på, men min egen tolkning och syn på detta, är att det har att göra med grundandet av det förtroende till patienterna söker då vederbörande plötsligt tvingas finna sig i det faktum att man blivit inlagd på sjukhus. Liksom i alla sammanhang präglas mycket utifrån det första intrycket och sjuksköterskan som är i nära kontakt med patienterna även ger dem det första intrycket av avdelningen/vårdkontexten överhuvudtaget.

Kanske inte så här den enligt studierna "perfekta sjuksköterskan"
ska se ut för  att inge största möjliga förtroende...

Inom vården bär i princip all personal, inom de flesta yrkesgrupper som en patient kommer möta under vårdtiden, likadan klädsel med få undantag. såväl läkare som lokalvårdare klär sig i allmänhet i en "unisex-uniform" bestående av en "pyjamas/mysdress-klädsel" med en t-shirtliknande överdel ihop med bylsiga "oformliga" byxor, med eller utan mudd nedtill. För kvinnlig personal finns även en klänningsvariant av överdelen, som kan bäras separat eller över byxorna. För att visa sin ställning inom yrket används föremål som brosch, armbindel, etikett eller något liknande. 

Sjukhus-fashion anno 2013

Under mitt researcharbete till denna artikel, är det ett faktum att många vill avskaffa dessa yrkessymboler och möta patienten som en jämlike” människa till människa”. Det finns många undersökningar som visar att vissa patienter, särskilt barn, reagerar negativt på den vita uniformen ("white coat-syndrom" = puls- och blodtrycksstegring vid en läkarundersökning). Dock kan man inte undgå fakta att kläderna är slitstarka och sydda i en modell som är bekväm i det rörliga arbetet. Jag har även läst om studier som menar att det även finns en ekonomisk aspekt på saken, nämligen att det sparar pengar - närmare vad som avses med detta har jag dock ej lyckats finna. Men självklart uppmanar jag ju till diskussion och debatt, eftersom det är ett av denna bloggens syfte!

Den "sexiga sjuksköterskan" existerar inte i verkligheten. Jag lovar.

Utöver vårdpersonalens kläder finns det fler yttre faktorer som kan påverka patienten. Frisyren är ett exempel, för män kan mustascher, skägg och polisonger vara signifikant. Men kan en frisyr verkligen vara ett uttryckssätt för vårdarbetarens personliga stil? Och kan kroppslukt och doft av kosmetika vara otrevlig för patienten? Anses personalen ha god hygien med stylad frisyr och make-up? Dessa funderingar för ju in en på en slags sammanfattande fråga, nämligen, om och i  vilken grad den yrkesverksamme inom sjukvård och omsorg är nödgad att rätta sitt utseende efter vissa regler med hänsyn till patienten?

Inte heller hämtat från verkligheten. Beklagar.
Välsminkade och stylade i håret -  vem  ser ut så här fräsch och fixad kl 6 på morgonen
efter en sen jourkväll där man sedan knappt fått tre timmars sömn!

Det har gjorts studier där man undersökt patientens attityd till utseendet hos läkare och sjuksköterskor. För patienterna visades fotografier på samma manliga och samma kvinnliga läkare i olika utstyrslar. Det visade sig att hälften av de intervjuade patienterna föredrog läkare med vita rockar och ännu fler patienter föredrog sjuksköterskor med vita rockar. Sympatin för läkare och sjuksköterskor med vita rockar ökade med stigande ålder medan kön, utbildningslängd och religion inte hade någon signifikant inverkan.

Vidare finns det även forskning där man diskuterar patienternas uppfattning utifrån personalens personliga utseende och stil. För manliga läkare är den allmänna uppfattningen att långa naglar, örhängen, långt hår, sandaler och långt uppsatt hår var de mest olämpliga och att kort hår, byxor, fin kavaj, slips och lång stängd vit rock med namnbricka var det mest passande. När det gällde kvinnliga läkare tyckte patienterna att shorts, korta klänningar och att vara tjock var det mest oanständiga och att kort hår, byxor och lång stängd vit rock med namnbricka var det mest passande.

Florence Nightingale.
Sjuksköterskeyrkets moder.

Florence Nightingale skrev i "Notes on nursing" att en sjuksköterska var tvungen att vara smal och absolut inte kraftig eller överviktig. Detta på grund av att patienternas sängar/britsar var placerade så tätt i de stora sjuksalarna att det vore omöjligt att smidigt röra sig kring patienterna eller komma in emellan sängarna, om sjuksköterskan var tjock och inte var smal!

Konsekvent uttrycker patienterna i alla studier i detta ämne, att ett leende betyder mycket i mötet mellan patienten och sjuksköterskan. Den sjuksköterska som möter patienten med en glad uppsyn stärker trygghetskänslan så att patientens humör påverkas i positiv riktning.

Sjuksköterskans personliga stil är ytterligare en viktig faktor som påvisats i all forskning att denna stil påverkar förtroende och trygghetskänsla. Av dessa beståndsdelar påvisas främst bruk och utseende på smycken, hur pass mycket make-up som sjuksköterskan har, liksom hennes frisyr. Ett fåtal patienter var helt och hållet emot bruk av smycken oavsett vad, medan majoriteten uttryckt att smycken inte haft någon större inverkan på deras förtroende och trygghetskänsla. Endast ett fåtal patienter upplever att smink var opassande inom sjukvårdens professioner. 

En diskret makeup kan trolla bort de svarta ringarna under ögonen! 

När det gäller frisyrens betydelse för förtroendet och trygghetskänslan menade patienterna att en utmärkande eller färgglad frisyr snarare skulle liva upp än att minska förtroendet för sjuksköterskan. Somliga patienter säger till och med att olika frisyrer och hårfärger snarare är positivt eftersom det fungerar som ett sätt att identifiera och komma ihåg varje sjuksköterska.

"Känsliga" faktorer  generellt noterat i forskning är tatueringar och piercing som är de mest omtalade. Av de artiklar och studiematerial kring detta, är det främst piercingar i näsa, läppen eller ögonbryn som ogillas allra mest.

Den patient inför sin operation möts av en sjuksköterska som
hade en sådan här tatuering kommer sannolikt få mardrömmar natten innan operationen!

Gällande tatueringar svarade merparten av manliga respondenter inom detta forskningsfält att en liten och diskret tatuering inte skulle påverka deras förtroende eller syn på sjuksköterskan. Dock, om en tatuering däremot skulle vara  större och mer synlig skulle det kunna påverka ens uppfattning. Synen på tatueringar skiljer sig i allt material då män är mer toleranta än kvinnor och i en av de studier som jag har tagit del av var tre av fyra av kvinnorna helt emot tatueringar och menade att det definitivt skulle påverka förtroendet och den allmänna uppfattningen av sjuksköterskan.

Avslutningsvis kan jag säga att min uppfattning är att vilka faktorer som påverkar patientens uppfattning om och syn på sjuksköterskan, är något som förändrar sig över tid. Vad som ansågs "olämpligt" eller "stötande" för 25 år sedan är jag övertygad om är helt skilt mot hur det ser ut idag. På samma sätt kommer dagens "opassande yttre faktorer" hos en sjuksköterska handla om helt andra saker om 25 år!  Man bör betänka det faktum att den tid då sjuksköterskan bar en helt unik uniform med klänning, förkläde och sjuksköterskemössa, inte ligger alltför långt bak i tiden. 

Denna sjuksköterskedräkt bars så sent som 1971

Bland familjefotona hemma hos min nypensionerade mor som är barnmorska finns ett foto från hennes sjuksköterskeexamen där man bar mörkblå långärmad klänning, vitt förkläde och sjuksköterskemössa med matchande mörkblått band Olika bredd och färg på banden särskilde under utbildningen även vilken "rang" man hade utifrån hur långt gången man var i utbildningen och hur mycket praktik man hade haft, det vill säga om man klarat sig tillräckligt långt för att bli "provelev". Det kan låta som om det handlar om medeltiden men vi talar sent 1960/tidigt 1970-tal. Under en tid då mamma var provelev och gjorde praktik på sjukhuset, fick hon plötsligt för sig att börja sminka sig med en smal blå kajal/eye-liner och för detta synnerligen opassande beteende, kallades hon upp till allvarligt samtal till översköterskan och rektorn på "Statens Sjuksköterskeskola".

Och trots denna revolt blev mamma en oerhört uppskattad och omtyckt sjuksköterska och adjunkt vid Göteborgs Universitet, som både tjänstgjort i militären, till sjöss, i djupaste Norrland, på heta Teneriffa, på kryssningsfartyg, som lärare för såväl sjuksköterskor som medicinare, barnmorska på engelska landsbygden - ja, vad hon inte gjort är inte värt att anstränga sig för att uppnå! 

Och, ja, hon slutade med blå eye-liner.